Som relativt intresserad av drivkrafterna i mallanösternkonflikten, så har jag ofta undrat vad drivkraften för Israels bosättare är. Vill de verkligen expandera Israel på Palestinas bekostnad, eller är det bara så att de är utstötta som inte har någon annanstans att bo? Tyvärr verkar det som att det i de flesta fall är det förstnämnda. I dagens sydsvenskan kan man t.ex. läsa om en svensk bostättare, Leif Wiessman, som valt att "köpa" palestinskt land:
Svenske bosättaren tycker att araberna ska lämna landet. I artikeln kan man läsa följande uttalande från Leif:
– Detta är inte en landkonflikt utan en konflikt mellan judendom och islam. Araberna ska lämna det här landet för det finns inget land som heter Palestina. Araberna har ingen födslorätt här.
Personer med dessa åsikter är tydligen välkomna i Israel, där dess regering aldrig slagit fast sitt lands gränser och där bosättare skyddas. När politiker som
Lieberman väljs in i regeringen börjar man undra om inte Israel snart för en
Heim ins Reich-politik?
Det är tur för Israel att det finns rabbiner i Israel som aktivt motarbetar den fruktansvärda bosättarpolitiken. Man kan t.ex. läsa om den judiske fredskämpen Jeff Harper i samma uppslag i sydsvenskan:
"Vi kan leva tillsammans eller dö". Vi får hoppas att sådana organisationer får fler anhängare...
